På flyget hem med Ryan Air från London så hade flygvärdinnorna inventering. Då jag satt bänkad på rad ett och inte hade så mycket att göra, så övervakade jag naturligtvis arbetet.
I sortimentet har flygbolaget parfym från Disney. Naturligtvis i rosa förpackning med småflickor som målgrupp.
Då har jag äntligen flugit i den berömda vindtunneln i Bedford. Det går att klämma in en hel del folk som ni ser, även om det inte direkt var någon lysande åttamanna vi presterade som ett sista skojhopp.
Tycker jag har lärt mig en hel del. Framförallt hade jag skoj. Åk dit, även om du inte är skydiver.
Korde vilse i London med hyrbilen till den milda grad att jag missade flyget hem. Nu sitter jag och surar pa Heathrow och tanker snala och byta flygplats till Stanstedt eftersom jag har typ hela natten pa mig att ta mig dit och flyga Ryan Air hem…
Snyft.
1. Bli upphämtad i lämpligt fordon. Frittes bruksbil får duga.
2. Fixa till en lättare lunch. Kalkon, lammkorv, haloumi, sparris, grillade tomater, lyxig sallad och färskt bröd. Till detta dricker man väl kyld Ramlösa och avslutar med en kopp kaffe.
3. Putsa på båten, men bara lite lagom mycket.
4. Ta en promenad ner till bastun vid sjön. Sitt på bänken och ljug en stund och ät därefter nygräddade pannkakor med sylt och grädde.
5. Ta en titt på extramaterialet på Lillvåfflans blogg
Idag har jag lärt mig något nytt. En av Argentinas absolut största exportsuccéer är urin från gamla tanter.
Nu har jag läst den hyllade barndomskildringen Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Efter hundra sidor eller så lade jag ifrån mig boken och slutade läsa. Jag blev helt enkelt alldeles för nedstämd. Boken är en orgie av melankoli. Alkoholiserad pappa tar hand om sin älskade dotter. Han gör så gott han kan, men det mesta blir ändå fel på något sätt.
Jag fortsatte läsa boken till sista sidan efter att den fått vila en vecka eller så på nattduksbordet.
Det är en bra bok. Språket är rakt och okomplicerat. Skildringen om uppväxten i Västerås känns ärlig. Pappan varken skrivs upp eller skrivs ner. Det är som om Åsa Linderborg rakt-upp-och-ner-dokumenterar sin uppväxt helt enkelt. Så här var det. Punkt. Tonen gör boken jäkligt stark och jag rekommenderar läsning.
Kosherslakt
Kött och fågel får endast ätas om det producerats vid rituell slakt, shehitah,skäktning, vilket innebär att boskap och fjäderfä utan bedövning avlivas genom att matstrupen, luftstrupen och halspulsådern skärs av. Slakten utförs av en speciellt utbildad judisk slaktare, shochet, som måste vara mycket skicklig för att inte orsaka ett onödigt lidande för djuret.
För att djuret ska vara kosher krävs bland annat ett religiöst innehåll, nämligen att slaktaren innan djuren slaktas yttrar en välsignelse i och med ett bibliskt bud genomföras. “Välsignade vare Dig, Herren, vår Gud, som har helgat oss genom Dina bud och har lagt bud på oss angående budet om shehitah” (shehitah = slakt). Budet nämns i 5 Mos. 12:21. En friare översättning är: “som har helgat oss med Dina bud och har befallit oss angående slakt.”
Bakom den beryktade skatteskrapan på Södermalm finner man numera dessa solstolar. Parken har fortfarande inte öppnat, så jag har inte testat komforten. Jämfört med en vanlig kommunal parkbänk, så tror jag dock redan nu att vi kan utse en vinnare.
Det blir ett intressant socialt experiment också. Vad kommer att hända. Får vi ett Tofta badstrand mitt på Söder med spänniga bara överkroppar och boomboxen på högsta volym?
Det har hänt något med The Riches. Från att ha varit en smålustig dramakomedi har serien blivit mer och mer allvarlig. Det är fortfarande roligt, men fokus har ändrats.
Låt oss börja från början.
Familjen Malloy är sk Travellers. De lever ett kringflackande liv i sina husbilar. De lurar och bedrar människor för att försörja sig.
En dag är Malloys inblandade i en bilolycka. De klarar sig oskadda, men ett annat par kör av vägen och dör. Det är The Riches som är på väg till deras nya hem och liv i ett flashigt villaområde.
Malloys stjäl helt enkelt The Riches hela liv och identitet. Det ger upphov till en mängd komiska situationer där white trash måste spela överklass. Första säsongen tuggar på och jag blir väl kanske inte helt biten efter det briljanta pilotavsnittet som satte ramarna.
Nu har ribban höjts i säsong två. Insatserna är högre och Malloys är rejält insyltade i den soppa de försatt sig i. De hinner knappt sopa igen spåren efter ett problem förrän nästa svårighet uppstår. Lögnen blir bara större och större. Det känns mer på allvar och jag gillar vad jag ser.
Eddie Izzard är lysande som Wayne Malloy/Doug Rich. Även Minnie Driver är strålande i sin roll.
Hoppas nu inte allt går överstyr bara. Det finns en risk att manusförfattarna skruvar till den här storyn lite för långt. Än så länge tycker jag dock att de sköter sitt jobb med bravur.
Staketet finns att köpa för $17-$30 per kvadratfot.
Länk
Runner up:
Decilitermått som matchar dina kastruller…
